Vi jämför: Raklödder vs Rakskum – Pino Silvestre

Är färdigt skum jämförbart med egenslaget? Vi jämför, och här tillsammans med det italienska märket Pino Silvestre.

Debatter går vilda på nätet huruvida färdigt skum på tryckflaska är lika bra, bättre eller sämre än det lödder du gör själv – eller att det från samma märke är samma sak i tryckflaskan som tvålen.

För att få lite klarhet i det här funderade jag rätt länge på hur jag skulle gå tillväga för att göra det så objektivt som möjligt. Nu har jag varit en klassisk våtrakare i över tio år, så helt objektivt skulle nog bli ganska svårt, men för att göra det något så när rättvist som möjligt så köpte jag från ett märke jag aldrig använt tidigare och ifrån samma ”serie” i det märket (nu fanns det förvisso bara en), och jag bestämde mig för att använda samma borste varje gång, samma verktyg och nya rakblad – men samma märke och modell för bägge rakningarna, och jag skulle arbeta tvålen lika länge (25 sekunder) vid varje tillfälle. Dessutom bestämde jag mig för att göra det ”varannan gång”, det vill säga en gång med färdigt lödder och dagen efter med tvål – varje dag i 14 dagar.

Tvålen och raklöddret som genomgick detta testande var Pino Silvestre Shave Master, och den första rakningen skedde med färdigt lödder på tryckflaska.

Första ”trycket” bestod mest utav drivgas vilket gav en otroligt obehaglig doft i badrummet samt den där iskalla känslan mot huden. Andra trycket blev bättre och därefter så har det bara kommit ut färdigt lödder. Löddret är väldigt luftigt och inte alls så krämigt som jag vill ha ett raklödder. Det försvinner ganska fort i handen om jag gnuggar det mellan fingrarna, men det stannar kvar tillräckligt länge på ansiktet. Det var inga som helst problem att få det att sitta kvar i ansiktet, även om jag tyckte att det var ganska kladdigt varje gång.

Att raka sig med det var nästan likadant som med det jag fick fram från tvålen men jag upplevde lite sämre postshave med det färdiga löddret än det från tvålen, men det var också så lite så det är knappt värt att nämnas.

Det som faktiskt imponerade mest var att rakningarna faktiskt var helt okej med det färdiga löddret och jag skulle kunna använda det under en längre period utan att känna att jag måste ha något annat. Inga razorburns eller skärsår eller några problem alls, bra rakningar – men lite tråkigt att inte slå upp sitt egna lödder.

Tvålen är som en typisk italiensk croap – ett mellanting mellan kräm och tvål. Lättarbetad och lättlöddrad, och den gav ett mycket krämigare lödder än vad det färdiga skummet gjorde. Färgmässigt och glansmässigt var de närmast identiska – men det var nästan bara det också. När jag gjorde mitt sedvanliga 5-minuters-test (lägger på löddret på underarmarna och ser hur det ser ut efter fem minuter) så hade båda misslyckats totalt; bägge hade torkat in och det var bara att tvätta bort. Mitt egenslagna raklödder klarade sig knappt en minut längre än skummet på tryckflaska. Konsistensmässigt så var skillnaden stor:

Skummet på tryckflaska var luftigt och kändes tomt på något sätt när det kom ut ur behållaren, och det var ovilligt till att låta mig göra stora toppar, det ”gick sönder” lätt och ett visst frasande hördes ifrån det. Tog jag däremot det där pingisbollsstora löddret och arbetade upp i ansiktet så skummet kollapsade så blev det ett rätt okej lödder, men det var fortfarande väldigt obenäget att göra mina tester.

Mitt egenslagna lödder har en för mig perfekt konsistens med denna croap, det tillät mig göra taggar och det gick inte sönder så fort när jag drog i det. En bra hållfasthet med andra ord.

Doften var även den identisk, men jag upplevde den kylande känslan från mentolen mycket mer påtaglig från tvålen, och det samma gäller hur länge doften är påtaglig efter rakning och tvagning.

Så … Resultaten prestationsmässigt blev snarlika, och det är ju det vi var ute efter här.

Dofterna var snarlika – om än mer koncentrerad i löddret från tvålen.

Rakningarna var snarlika…

Allt … eller?

Bägge produkterna är framtagna utav Mavive i Italien, tvålen görs i Italien och löddret i Turkiet – om det nu har någon betydelse.

Nu kommer vi till den tråkiga intressanta delen: Ingredienserna.

Vi börjar med raklöddret:
Aqua, Stearic acid, Triethanolamine, Butane, Propane, Isobutane, Ceteareth-25, Parfym, Sodium Laureth Sulfate, Glycerine, Propylene Glycol, Tocopherol, Phenoxyethanol, Etylhexylglycerin, Linalool.

Här ser vi att det i princip inte finns någon tvål i raklöddret, men det finns glidgivande och friktionsdämpande, och det är väl i princip bara det som krävs för att få en bra rakning – men det är även det som gör att löddret känns ”tunnare” utan att vara det. Luftigare, kanske är ett bättre ord.
Det vi har är i princip konserveringsämnen, doftämnen (parfym), drivgas, fetter och oljor för glid – samt skumbildare. Med andra ord hade inte skummet behövts, det hade gått lika bra med någon annan form av tjockare olja, typ i stil med flytande margarin. Att det blir till lödder är nog mest en formsak: Raklödder är raklödder, rakolja är rakolja.

Tittar vi däremot på tvålen så innehåller den:
Aqua, Potassium palmitate, Potassium stearate, Potassium cocoate, Sodium cocoate, Parfym, Glycerine, Stearic Acid, Tetrasodium EDTA, Linalool, Limonene –  bara vegetabiliska förtvålningsämnen, parfym samt lödderbildande medel (tetrasodium EDTA).

Med andra ord – ska man tänka på miljön så kan tvålen vara ett bättre alternativ, men å andra sidan så krävs det mer vatten att få fram lödder från tvålen än det färdiga i tryckflaskan. Då återstår plast mot metall, och med eller utan drivgas …

Slutsatsen här är att det mesta handlar om personliga preferenser. Att ställa två totalt olika produkter emot varandra på det här sättet och sedan få fram snarlika resultat gör det hela otroligt intressant. Jag skulle inte ha något alls emot att enkom nyttja färdigt skum på flaska så länge det håller samma klass som Pinos, men jag föredrar att bygga mitt egna lödder för att få till det precis så som jag vill ha det – och jag har föredragit att applicera löddret medelst borste framför uteslutande med fingrarna – men det om något är en vanesak.

Den största skillnaden som jag kände mellan dessa två produkter var faktiskt när jag hade dem i handen och försökte göra taggar, och det var att det färdiga löddret kändes ”luftigare”, inte lika äkta som det jag gjorde själv.

Jag kan inte riktigt förklara känslan, men det är som att förklara skillnaden i känslan på att dra isär bomull och fetvadd.

Hur som helst så är det här två bra produkter, och för mig personligen så spelar det ingen roll vilken utav dem jag nyttjar – och doften är fullkomligt unik, otroligt väldoftande och uppfriskande.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *