Få använder rakkniv idag, men många är nog sugna på att prova eller vill helt enkelt överge rakhyvel just för en rakkniv – men kanske blir avskräckta av att se all terminologi och siffror som finns i texterna. Här ska vi försöka reda ut lite utav dem.

Om vi börjar med rakknivens olika delar:  Som ni ganska snart märker så har flera delar många olika namn. Det namnet som används mest frekvent är det som står först, och är det namnet som kommer att nyttjas här. Om vi börjar med den enkla delen, skollorna. Skollorna är ett handtag, en motvikt och ett skydd för bladet. Bladet sitter ihop med skollorna genom en gänga. Skollorna tillverkas av olika material, allt från olika plaster till trä och metall, men även horn och ben. Vilket som är bäst är en smaksak. Skollor i material som horn och ben kan bli vågigt eller skevt med tidens tand, skollor i trä kan behöva lackas. Skollor i plast eller syntetisk harts kan få sitt slitlager nedslitet och därmed bli fläckigt, och kromade metallskollor kan såklart tappa kromet. Det är svårt att säga vilka skollor som är bäst när man är blöt om händerna, ity även det är en smaksak. De finare märkena av rakknivar, exempelvis Böker, och de begagnade rakknivarna som florerar på second-hand marknaderna har oftast handslipade eller handtillverkade skollor. Även skollorna är ett stort arbete i sig då de ska vara lika stora, av rätt bredd och se till att du kan förvara kniven däri utan att eggen sticker ut. Samtidigt får inte gängan nötas ur för fort, för då känns kniven sladdrig.

Detaljer, såsom Bökers trädlogotyp i silver på bilden ovan, fästs oftast för hand, och skollorna får en slutbehandling av lack för att inte slitas allt för fort. Sedan finns det såklart mindre finare märken av rakknivar där allt görs i maskin, och ibland är det svårt att upptäcka det på just skollorna. Över till bladet. Bladet kan göras i olika material, allt från rostfritt till damaskusstål, ”silverstål” och kolstål och ha detaljer eller rena beläggningar av guld och andra ädla metaller och de kommer i många olika längder, vilka oftast anges när kniven är helt utfälld. Längden på tänge varierar med längden på bladet, liksom längden på skanken. Bredden på allt från spets och tå till häl och skuldra anges oftast alltid i åttondels tum, exempelvis 5/8” eller 8/8”. Det är alltså bredden på själva skärande delen av bladet, mellan rygg och egg:

Ju tunnare bladet är i bredd, desto lättare är det att exempelvis raka sig under näsan, eller att frisera sig med bladet. Nackdelen är istället att det kan krävas fler drag för att få till rätt tryck för att skära av skägget. En utav de vanligaste storlekarna är 5/8” och är väl det som anses vara ”allround”. Man kategoriserar in knivarna i tre olika kategorier; 1 Spetsen – den kan vara Round Point (påminner om en halvcirkel i spetsen), Square Point (kallas även Spike- eller Sharp Point och har en fyrkantig spets) samt French Point (vilken är som ett slags kvartscirkel i spetsen). Man brukar rekommendera Round Point till nybörjare då dessa inte har någon vass kant som man kan skära sig på om man har otur. 2 Slipningen – Oftast är rakknivar slipade i (Full) Hollow Grind vilket innebär att slipningen är konkav. Nästan lika vanlig är slipningen Flat eller Straight, vilket är en linjär slipning. Detta innebär att slipningen är kilformad, vilket i sin tur föranleder att slipningen ibland har det engelska ordet för kil – wedge. Nästa gång du kikar på en rakkniv kanske du förstår vad innebörden av 5/8” French Point Full Hollow Grind – utan att tycka att det är krångligt. Vilket som är bäst för just dig är en personlig preferens, och liksom med så mycket annat så måste du prova dig fram. Ett råd är att inte ge upp; försök istället att låna välslipade ”shave ready” rakknivar i olika preferenser så du får mycket kött på benen.

När du väl investerat i en rakkniv behöver du även köpa en strigel och strigelpasta. Strigeln är ett lika klassiskt verktyg som rakkniven själv, och är ett måste. De modigaste striglar på handen, vissa striglar på tidningspapper, men klart bäst är läder. Att strigla rakkniven innebär samma sak som att bryna en köttkniv. Du ger en tillfällig väldigt vass egg. Striglingen kan verka tidsödande då det ska göras uppåt 100 gånger inför varje rakning. Ibland behöver du börja med att strigla på ett tjockare tyg med en grövre pasta för att få fram en vass egg som du sedan ger skärpa mot lädret med finare pasta. Du börjar striglingen genom att dra kniven mjukt men bestämt ifrån dig, men med eggen mot dig. Sedan vänder du på kniven så du har ryggen mot dig och drar samtidigt mot dig. Du ska ”släpa” knivseggen på strigeln, aldrig skära. Slippastan fyller delvis funktionen att underhålla lädret så det håller längre och är följsamt, samtidigt som det ger den där extra skärpan. Slippastan kan upplevas som dyr, men den är oerhört dryg – och innehåller dessutom äkta diamantpulver i olika grovhet. Det gäller att använda rätt pasta till rätt steg, annars blir det fel och kniven upplevs som slö. Striglar finns i olika modeller; handhålla och vägghängda i olika bredd och längd. Vilket som passar bäst är även det oftast en smaksak beroende på din teknik. Slippastorna kommer i olika färger där färgerna representerar storleken på diamantdammet i mikrometer. Ungefär två gånger per år (om du rakar dig varje dag) behöver kniven slipas. Detta görs i olika steg på olika grova stenar. Många väljer att lämna bort kniven till en professionell knivslipare då ett felaktigt handhavande kan rendera kniven helt förstörd och väldigt svår att reparera.

När du har rakat dig färdigt med din rakkniv är det dags att vårda den. Vissa hävdar att ett nytvättat blad ska smörjas in med en lätt olja, exempelvis olivolja eller rapsolja, emedan andra hävdar att det går lika bra att torka av bladet och låta det vara. Det viktigaste är dock att göra rent skollorna ordentligt med jämna mellanrum, kanske så ofta som varannan gång du rakar dig. Lättast är att göra detta med en mild handtvål, precis som när du tvättar händerna. Skölj av tvålen noga och kom ihåg att skölja mellan skollorna. Torka dem sedan noggrant och blås ut kvarvarande vatten mellan skollorna. Detta görs lättast när kniven är helt uppfälld och med knivsryggen mot dig, så du inte skär näsan utav dig. Blås kraftigt, som om du spelar munspel – från höger till vänster och sedan tillbaka. Torka skollorna noggrant utvändigt och försök även torka dem invändigt med ett hörn av handduken eller hopvikt papper. Förvara alltid din kniv ihopfälld, utom räckhåll för barn. Försök även att ha som rutin att alltid fälla ihop kniven när du inte använder den; exempelvis om du tvålar om mellan dina rakpass eller om du bara behöver gå undan en stund – allt för att undvika onödiga olyckor. Slutligen vill jag bara ge ett sista tips: Försök inte fånga en rakkniv i luften, låt den falla och akta fötterna. Självklart kan du köpa riktigt bra rakknivar på shaver.se

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *