Kul om skägg

Det svenska skäggmodets inofficiella yngre historia

det svenska skaggets historia

I ett tidigare inlägg behandlade vi rakningens, eller snarare, skäggmodets äldsta historia. I vart fall så gammal som vi åtminstone har vissa belägg för att kalla det för rakning eller skäggmode. Hur själva förehavandet eller utseendet på männens ansiktsbehåring ska ha sett ut, det är för alltid glömt i historiens dimmor.

Jag tänkte nu gå in lite mer på den yngre delen av denna historiska resa, nämligen från mitten av 1400-talet och fram till 1900-talet, då det händer riktigt spännande saker på den här fronten. Som källor till mina påståenden i denna blogg använder jag elektroniska avbildningar av porträtt på svenska kungar och/eller riksföreståndare då vi närmast kan anta att det var dessa herrar som representerade det yttersta skäggmodet. Ni som kan er regentshistoria kommer att märka att jag hoppar över vissa regenter; detta beror enkom på att jag inte har någon bild eller annan avbildning att studera.

Vi rekommenderar

    Till Skäggstyling
    Till Skäggverktyg

    Historian

    Vi börjar med Kristoffer av Bayern, kung av Sverige mellan 1440-1448. På ett samtida porträtt syns ett tydligt rödbrunt skägg och mustasch, men det är mycket kortklippt och vältrimmat i fina linjer – inget vildvuxet där alltså. Därefter kommer en man som var kung av Sverige inte mindre än tre gånger mellan åren 1448 – 1470. På en trästaty sannolikt föreställande kung Karl Knutsson (Bonde) – eller Karl II, eller för den delen, Karl VIII (kär kung har väldigt många namn?), ser vi en ståtlig man helt utan tillstymmelse till skägg och skäggväxt.

    Nästa kung i ledet är ingen mindre än unionskungen Johan II, eller Hans som han också kallades, trots att hans dopnamn var Johannes. Johan II var kung av Sverige mellan åren 1497 och 1501, och vi ser samma hårmode här som hos hans föregångare Karl II – långt mörkt hår i vågor, och ingen som helst tillstymmelse till skäggväxt.

    Personen därefter var ju inte riktigt kung, men nära nog: Riksföreståndare Sten Sture den yngre. Detta var förvisso en mycket ung man, blott nitton år gammal när han tillträdde som riksföreståndare och tjugosex år ung när han avled efter en krigsskada. På en bildstod föreställande honom ser vi en kortklippt och helt renrakad ung man, möjligen så ung att han ännu ej fått skägg att tala om …

    Nu har Sveriges huvudstad blivit intagen och övertagen av danskarna, genomgått ett blodbad och hela landet skakas av uppror, och regenten är ingen mindre än Kristian II av Danmark, mer känd som Kristian Tyrann, kung av Sverige mellan 1520 och 1521. Kristian II är stundom avbildad med ett mycket välansat ”tve-skägg”, ett helskägg delat i två på hakan för att få ett slags upp-och-nedvänd-V-form samt renklippt runt munnen, och stundom är han avbildad med ett vildvuxet och självlockigt skägg som inte är renklippt runt munnen.

    Efter Kristian II kommer Gustav I, mycket mer känd som Gustav Vasa. Denne herreman var kung av Sverige mellan 1523 och 1560. Tittar vi på ett silvermynt från 1522, när Gustav blott var riksföreståndare, så ser vi en mycket tydlig mustasch och vi kan ana att det är samma mustasch som syns på tavlan från 1542, men där finns även ett mycket välklippt helskägg som är klippt i spikrak linje kanske 15cm nedanför hakan. På porträttet från 1558 har Gustav I för det första ett mycket längre skägg, säkert två dm längre, och denna gång klippt i ett V. Mustaschen är inte längre framträdande och precis som innan så är inte kinderna framrakade.

    Nästa regent är Erik XIV, regeringstid 1560 – 1568. Denna man har på en målning från omkring 1560 ett ”tve-skägg” likt det Kristian II som vi skrev om ovan, fast längre. Detta skägg ser likadant ut på de andra porträtten jag sett på honom. Mustaschen ser ansad ut, men inte kinderna. Skägget är mycket jämnt och fint klippt.

    Efter Erik XIV har vi Johan III, med regeringstiden 1568 – 1592. Denna man har ett praktfullt skägg från munnen och nedåt klippt i ett V med en mycket ståtlig mustasch som sticker rakt ut – och han är renrakad på kinderna på en avbildning från 1582. På hans sigill från 1571 har han samma skägg och mustasch, men även skäggväxt på kinderna.

    Därefter har vi Sigismund, kung av Sverige 1592 – 1599. Sigismund har ett mycket kortklippt och välansat skägg och en betydligt kortare mustasch än Erik XIV.

    Nu har vi kommit till Karl IX och en mycket stor förändring i skäggmodet. Karl IX var kung mellan åren 1604 och 1611, och förutom den något märkliga frisyren så var han den första kungen med det mycket ståtliga Van Dyke-skägget, men definitivt inte den sista.

    Karl IX:s efterträdare, Gustav II Adolf, med regeringstid 1611 – 1632, hade även han ett mycket ståtligt Van Dyke-skägg.

    Nästa manliga regent är Karl X Gustav, kung av Sverige 1654 – 1660. Han har på ett porträtt från 1654 ett mycket decimerat Van Dyke-skägg; En mycket tunn mustasch och en ”soul patch”.

    På ett porträtt från 1685 ser vi Karl XI, kung av Sverige 1660 – 1697. På just detta porträtt ser vi, förutom en mycket tunn mustasch en annars mycket renrakad kung. På andra porträtt av honom går inte ens denna tunna mustasch att beskåda.

    Nu har vi kommit in på Karl XII, regeringstid 1697 – 1718. Nu har även den tunna mustaschen försvunnit, och kvar finns bara den renrakade krigarkungen – och det skägglösa modet tycks bestå från Stormaktstidens fall och rakt igenom hela Frihetstiden: Fredrik I, Adolf Fredrik samt Gustav III, kungar trenne, har alla renrakade anleten och det är inte förrän Gustav IV Adolf, med regeringstid 1792 – 1809 som vi åter ser lite mustasch på en svensk kung, på ett porträtt från 1809.

    Mustaschen försvann dock lika fort som sitt intåg, och med Karl XIII (regeringstid 1809 – 1818) var det renrakat som stod på modet, vilket även gällde Karl XIV Johan som regerade från 1818 till 1844.

    Nu, på mitten av 1800-talet tycks ansiktsbehåringen åter komma på modet: På ett porträtt från 1855 ser vi kung Oscar I (regeringstid 1844 – 1859) med ett Van Dyke-skägg som inte skådats på en svensk kung på 220 år! Och detta är inte slutet på skäggexplosionen under 1800-talets regenter. Kung Karl XV (regeringstid 1859 – 1872) har ett helskägg som inte har skådats på en svensk kung sedan Erik XIV som regerade tre hundra år innan honom!

    Den sista kungen som vi behandlar i detta inlägg är Oscar II. Oscar II hade regeringstid mellan 1872 och 1907. Oscar II tycks ha varierat mellan bara en ståtlig mustasch och vildvuxet skägg med mustasch, ju äldre han ser ut på bilderna, desto mer vildvuxet ser skägget ut.

    Här har vi kunnat följa en lång, men intressant inblick i de svenska regenternas och riksföreståndarnas skägg, allt baserat på sådant som hävdas vara samtida. Jag kan icke yttra mig huruvida dessa faktiskt är samtida eller inte, utan jag får utgå ifrån att mina källor är sanna. Det mer intressanta är att kunna läsa hur skäggmodet har hängt ihop över århundradena, från långt helskägg till Van Dyke till helt renrakat till Van Dyke till helskägg, det har hela tiden varit ett jämnt skäggmode som har följts, inga hårda skarvar som från helskägg till renrakat, det har alltid försvunnit eller vuxit ut etappvis. Jag är helt övertygad om att dessa höga herrars skäggmode har smittat av sig till övriga i adeln, som vi vet från mitt tidigare inlägg har bönderna alltid gått sin egen väg…

    Klicka för att se fler produkter

    Betyg på guiden:

    Rate this post

    Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *