Kul om skägg
Rakning och religion
För vissa av oss är rakning ett nödvändigt ont som måste göras för att hålla oss fina, frächa och vårdade. För andra är det terapi, en skön stund för sig själv där man inte bör fundera allt för fokuserat på så mycket annat under tiden man rakar sig. Inte minst för att undvika blodsutgjutelse. Men för en ganska stor skara människor runt om i världen handlar rakning om något mer, något större och något viktigare än ett välvårdat yttre eller för det höga nöjets skull. För dessa kan det nämligen handla om att undvika en evighet brinnandes i helvetet, vilket ju enligt skrönorna låter som en något otrevlig plats att vistas på några längre stunder.
Undrar vilken gud som kräver denna hängivenhet?
De med riktigt kraftig, kliande och otrevlig skäggväxt skulle kanske i och för sig också beskriva tillvaron som ett helvete om de aldrig fick raka sig, men det är inte de jag syftar på. Det är de som måste raka sig på ett visst sätt enligt sin religion vi syftar på och det är därför vi dedikerar detta inlägg till gud (välj vilken du vill) och dennes vänner.
Vi rekommenderar
Rakning inom kristendomen
När vi talar om rakning och kristendom blir det nästan omöjligt att inte ta upp den otroligt trendiga och snygga seden Tonsur. Tonsur innebär att man rakar toppen på huvudet, vilket munkar och präster gör och framför allt gjorde för att visa sin ståndstillhörighet. Det finns olika typer av tonsur, de vi talar om här är ”Klerikal tonsur” och ”Monastisk tonsur”, där den Klerikala tonsuren skiljer blivande präster från övriga världen genom att raka bort ett cirkelformat hårpari på toppen av huvudet. Monastisk tonsur är något munkarna har ägnat sig åt sedan de första århundradena för att visa sin särskilda vigning åt Gud. Det är alltså den stiliga kronliknande kransen med hår som är symbolen för munkarnas from- och ödmjukhet. Om du av någon anledning själv skulle vilja visa dig värdig inför gud genom att skaffa denna hårkrans rekommenderar vi att du först använder en hårtrimmer och sedan gör det riktigt slätt med någon av våra systemrakhyvlar som du hittar här.
Inom Amish Mennoniterna rakar man bara skägget fram till dess att man gift sig, det är först då man är värdig att låta skägget växa fritt för vinden. Låter lite som ett svepskäl för att slippa raka sig tycker jag, de är ju redan gifta menar jag, varför skall man då bry sig om hur man ser ut?
Bland protestanter finns det inga påbud eller regler som säger att man skall raka sig eller att man skall låta bli, detta är alltså upp till var och en att välja. Inom den Katolska kyrkan har det vid flera tillfällen genom historien varit förbud mot att ha skägg och andra gånger har det varit helt ok. För tillfället finns det inga förbud eller dylikt och står alltså var och en fritt att odla skägget eller raka skägget helt efter eget förstånd.
I den österländska kristendomen är det vanligare att präster och munkar har skägg och skäggväxt har ibland rekommenderats till alla troende som ett tecken på sin tro.
Hinduism och rakning
Det är inte så lätt att hitta mycket information om Hinduism och rakning då det helt beror på vilken Deva, eller som det också kallas ”Sura” man följer. Många Sadhus (Vandrande munkar) behåller sitt skägg medan de försöker nå det fjärde och sista steget i livet som kallas ”Moksa”.
Vi vet också att Shaivitiska asketer inte rakar sig speciellt mycket, detta beror dock på att de inte får äga något, inte ens en ynka liten rakhyvel. Vaishnaviterna, de som följer Vishnu, vilken är en av de vanligaste grenarna inom Hinduism rakar sig ofta som ett tecken på renlighet.
Islam och rakning
Inom Islam skall man inte raka skägget över huvud taget då det är haram (förbjudet) att raka det och Fard (plikt) att låta det växa, däremot skall man trimma mustachen om det är möjligt. Både män och kvinnor inom Islam skall raka bort allt pubishår och allt hår under armarna och får bara låta det växa i max 40 dagar innan man måste raka bort det igen.
Idag anser många muslimer att det bara är en vana och tradition medan de äldre eller mer troende hävdar att det är en religös plikt (Fard) att följa detta. Längden på skägget en man skall ha enligt Sunnah är längden av en näve (knuten hand) och man anser att det bara är icketroende som rakar skägget.
Rakning inom judendomen
”You shall not round off the corners of your heads nor mar the corners of your beard.” står det i bibeln och det innebär att man inte får raka skägget med en rakhyvel eller rakblad då bladet mot huden ”mars the beard”. Men enligt vissa poskim (judisk lagtolkare) får man enligt halakha (Judisk lag) använda t.ex en sax eller rakapparat då det är två blad mot varandra snarare än ett blad mot huden som tar bort håret. Enligt andra poskim är även rakapparater förbjudna då de ju faktiskt har samma funktion som traditionell rakning med hyvel.
Vissa av källorna inom Kabbalah säger att skägget är heligt då själva håret är kanalerna för helig energi som svävar över själen och därmed låter de mest hängivna, där Kabbalah är viktigt, bli att klippa eller trimma skägget.
Många inom judendomen avstår från att raka sig, klippa sig eller trimma hårväxten under vissa tider på året och man klipper t.ex inget hår under en 30 dagars sörjetid efter att en nära släkting har dött.
Sikhism och rakning
Sikher skall uttryckligen inte raka sig, de skall ha ett vildvuxet hår enligt den tionde gurun ”Gobind Singh” som gav sikherna 5 trosartiklar. Sikher anser att skägget är ett tecken på deras manlighet. Att inte raka eller klippa håret är ett av de fem K som Sikhen måste bära med sig.
Dessa fem K är ”Kesh” (oklippt hår), ”Kangha” (en liten träkam), ”Kara” (ett armband i metall), ”Kacchera” (en typ av underkläder) och ”Kirpan” (en liten dolk). Det står alltså uttryckligen att de inte skall ansa sitt hår någonstans på kroppen och detta gäller även för kvinnor.
Buddhism och rakning
Inom Buddhismen är det traditionellt bara munkarna som rakar av sitt hår och skägg. När prinsen som senare blev Buddha lämnade sitt palats för att hitta en väg bortom åldrandet, sjukdomar och död sägs det att det första han gjorde var att klippa av sig håret och raka bort skägget samt klä sig i det gula tyget.
Munkarna rakar bort sitt hår som ett tecken på sin hängivenhet till det heliga livet utan tillhörigheter och hem. Vi utgår från att de faktiskt får äga någon typ av rakdon, annars blir det svårt att upprätthålla denna hängivenhet.
Sammanfattning om rakning inom religionen
För er som tillhör en religion där rakning är ett påbud, något du bör ägna dig åt, har du hittat helt rätt. I butiken hittar du allt du behöver för att kunna blidka din gud på ett föredömligt sätt och där med bli garanterad en plats i himmelriket. För dig som tillhör en religion där rakning inte får förekomma säger vi bara; du har fel, din religion har fel och du kommer att brinna i helvetet i all evighet…
Nej då, vi skojar bara, precis som vi så ofta gör i våra inlägg. Vår egen kommentar till det hela är att den som rakar sig i religionens namn inte har mer rätt eller fel än den som inte gör det, precis som den som tror på gud varken har mer rätt eller fel än den som inte tror på någon gud.
Men så här ser det ut med rakningen inom några av de olika religionerna. Om du tillhör någon av dessa religioner och har något att tillägga eller om du upptäcker att vi har helt fel angående någon specifik religion och rakningen inom denna är det bara att höra av sig så rättar vi till det felet. Man bör också komma ihåg att man runt om i världen inom de olika religionerna tar olika hårt på de riktlinjer som finns för rakning. Man kan alltså fortfarande vara troende inom en religion som motsätter sig rakning trots att man faktiskt rakar sig.
Det finns mycket intressant att berätta om rakvanor genom historien och runt om i världen, vi kanske återkommer till olika ceremonier och traditioner som inte nödvändigtvis har med religion att göra i ett annat inlägg längre fram. Glöm heller inte att läsa ett av våra tidigare inlägg om skägget genom historien som du hittar här.
Frågor & Svar
kommer snart
Se fler inlägg här
Betyg på guiden: