Recension: Haslinger raktvål

Vi börjar med Honig

Det första du som konsument lär märka är storleken. Ca 6cm i diameter och 2cm hög. Jag har ingen tvålkopp hemma som passar till den storleken, så jag fick börja med att riva den i min trogna tvålkvarn, och därefter pressa ner den för hand i en kopp som passar. Detta tycker jag personligen är mycket effektivt då det dels fördelar tvålen över en större yta så det går fortare att ladda borsten, men även för att jag då kan ha en serie skålar så det ser snyggt och prydligt ut i mitt skåp. Det andra du som konsument lär lägga märke till är färgen – gyllengul, mjuk och len honungsfärg.

Det tredje som du som konsument lär märka är doften. Det luktar honung. Först luktar det ”artificiell” honung, ungefär som all annan honungstvål doftar, ni vet säkert vilken doft jag menar. Denna doft ändras dock så snart du fått vatten på tvålen och börjar arbeta med den. Hela badrummet fylls av en ljuvlig doft av renaste blomhonung. Det fjärde du som konsument märker är vilket otroligt lödder den här tvålen genererar. Det är inte som det vanliga raktvålslöddret, nej, detta är krämigt och följsamt, mjukt som perfekt vispad grädde och glansigare än en perfekt maräng innan den ställs in i ugnen. Löddret påminner mycket om en nederländsk tvål jag tidigare skrivit om – och det är absolut inget fel med det.

Förpackningarna av Haslingers tvålar är enkla; Honig är inplastad och inplastningen pryds av en rund etikett där den övre halvan av cirkeln är vit och där märket samt modellen anges, och den undre halvan matchar tvålens färg och anger att det är en raktvål samt vilken ”effekt” tvålen har. På undersidan finns innehållsdeklarationen på en lika stor etikett, och på sidan finns en varningstext som för det fösta talar om att detta är en tvål, och att det är en tvål som du bör undvika att förtära samt gnugga in i ögonen eller kroppens slemhinnor.

Att raka sig med Haslinger Honig är som att gå på hudterapi. Det är oerhört lätt att få till ett lödder, 15 sekunder laddning med en bra borste räcker. Välj själv om du ska ansiktslöddra eller kopplöddra, men var försiktigt med vattnet. Tvålen är inte grinig, men kräsen. Den har en väldigt tunn linje där den är perfekt. Det är lätt att tillsätta mer tvål om du får in för mycket vatten då det går snabbt att arbeta upp löddret, men den erfarne lär märka snabbt nog hur man beter sig. Jag älskar att ansiktslöddra den här tvålen, det känns fräscht och huden känns som en dröm efteråt. Aftershave är fullkomligt onödigt efter en sejour med Haslinger Honig, och den skapar en mycket bra buffert mellan blad och hud så att du inte skär dig.

En av få nackdelar jag har märkt är att om du har i för lite vatten så kan både hyvel och shavette vara svår att få ren; tvålen klumpar ihop sig. Detta är ju lätt att lösa – bara att spola, men sitter du utomhus en vacker sommardag utan tillgång till rinnande vatten jämte dig, ja, då kan det vara lite kärvt. Med detta så menar jag att det räcker alltså inte alla gånger att bara ”plaska runt” shavette eller hyvel i vattnet, ibland behöver man verkligen skölja av verktyget. En annan nackdel jag märkt är att tvålen luktar mycket. Detta stämmer mer in på den andra tvålen vi snart kommer in på. Med mycket menar jag inte starkt, utan den luktar mycket. Inte otrevligt eller så, men jag känner dofterna utav tvålarna så fort jag kommer in i badrummet, och doften stannar kvar länge på händer och ansikte. Detta är ju såklart angenämt då Honig luktar mycket gott i mitt tycke. Jag kan inte rekommendera Honig tillräckligt känns det som. Det är en av de bästa hårda tvålar jag använt. För att förklara: Den allra bästa hårda tvål jag använt ligger på plats 1, då ligger Haslinger Honig på plats 1.3 – den är på tok för bra för att hamna på en andra plats, men inte tillräckligt bra för att peta ner kungen från tronen. Men vad är det då som gör att den inte blir bäst? Formen är ju en grej, en märklig storlek. Att den doftar mycket är en annan. Att den är kräsen med vatten är en tredje. Men detta är bara petitesser, Haslingers tvålar är grymt bra!

Nu till Meeresalgen 

Meeresalgen har ”effekten” uppfriskande (erfischend), och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Uppfriskande för mig är något som gör mig pigg. Jag kan känna effekten av tången i tvålen: blodcirkulationen i ansiktet ökar. Däremot vet jag inte om jag anser att det är uppfriskande. Hade den haft en iskall chock-känsla av mentol så jag verkligen piggnade till utav den, ja, då hade jag nog stämt in, men för mig personligen så är inte detta uppfriskande. Förpackningen till tvålen är densamma som den för Honig, fast här är den nedre halvan blå. Haslinger Meeresalgen har en av de vackraste blå färger jag någonsin sett på en tvål.

Det är svårt att få till en rättvis bild på färgen som denna tvål har, men en himmelsblå och läckert inbjudande färg gör att jag sträcker mig efter denna tvål, men doften gör tyvärr att jag lägger tillbaka den nästan lika fort. Doften är inte oäven eller på något sätt otrevligt, men sjujäklar så stark! Redan igenom förpackningen tycker jag att den luktar mycket, och utanför förpackningen är det nästan för mycket. Märkligt nog dämpas detta ner till att löddrat blir i princip doftlöst, men tvålen slutar inte dofta för det. Som skrivet är det inte en oäven doft, men jag kan inte heller sätta fingret riktigt på vad det är som den luktar. Den luktar väldigt mycket som en helt vanligt handtvål blandat med en herrparfym. Jag känner mycket väl igen tonerna, men jag kan inte placera dem ity det är en kakafoni av dofter som tycks slåss om vilken som vill lukta mest. Meeresalgen har jag inte rivit, det går utmärkt att hålla tvålen i handen och löddra upp då det går så pass fort med dessa tvålar. Tvålen i sig är densamma som Honig, förutom att denna då innehåller tång istället för honung, tång av typen Blåstång. Blåstången har även en adstringerande effekt, så denna tvål fungerar mycket bra om du har hud som behöver dras ihop eller fetare hy som behöver torka ut litet grand. Har du torr hud så påverkas detta marginellt och du kanske behöver en återfuktande aftershave efteråt, men efter hur många tvålar behöver man inte det, egentligen?